From bad to good
Godmorgon vänner!
Jag har varit så trött, arg, ledsen men mest av allt orolig och hjärtekrossat!
Det hade nämligen uppstått lite tråkiga saker på förskoleklassen. Audrina upplevde att hon blev utsatt för mobbning. Några barn har varit elak och sagt fula saker till henne. För någon veckasedan pratade jag med hennes fröken om att hon inte är glad att gå till skolan, plus att hon känner att hon får inte lugn och ro. Men sen har det bara blivit värre. Jag hörde från en förälder att Audrina mådde inte alls bra när hon skulle hämta sin dotter. Det va några pojkar som stod och retade henne. Morgonen efter pratade jag med Audrina vid frukostbordet och med en darrande röst och klump i halsen berättade hon för mig att hon är rädd. Hon vill byta skola. Det finns 3 pojkar som är konstant på henne och retas. Omringar henne på skolgården och säger fula saker.
Jag dog inombords. Mitt hjärta krossades i tusen bitar. Hur kunde det har gått så snett på så kort tid. Vad är det som händer egentligen? Gör inte fröknar sitt jobb. Vem är dessa ungar? Varför beter de sig på detta vis. Alla frågor fångade mig på samma gång samtidigt som jag va tvungen att vara stark framför henne! Jag ville bara skrika men istället svalde jag mitt röst och talade om att vi ska lösa dethär. Det är INTE OK att vara rädd. Barnen ska känna sig trygga i skolan. Det är hennes allra första år dessutom och självklart ska det vara en speciell och rolig tid. Vi kramades och jag såg att hon litade på jag jag skulle lösa detta.
Samma morgon ringde jag till alla skolor i Södertälje för att kolla läget med plats och väntetid. Därefter ringde jag till rektorn och begärde ett möte genast.
Dagen därpå träffade jag rektorn. Jag förklarade hela situationen och lämnade med ett löfte att hon skulle reda ut allt. Rolle pratade med hennes fröken vid skolhämning. Dagen flöt på mycket bättre. De hade ett gruppsamtal där barnen fick lära sig hur man behandlar olika individer. Rektorn hade besökt klassen samma dag och tagit upp det vi diskuterade. De samtalade med föräldrarna till pojkarna och de va väldigt förstående också. Jag pratade även med föräldrarna och fröken.
Så med hjälp av Rektorn, fröken och föräldrarna har vi löst problemet på en vecka. Jag är oerhört tacksam för den bemötande jag fick från alla håll. Rektorn ringde igår och frågade om hur Audrina mår. Hon kommer att uppfölja det här regelbundet och höra av sig till mig om det är något särkilt.
Äntligen ser jag gnister i Audrinas ögon igen. Hon är nu ivrig på att gå till skolan. Hon tycker att det är roligt och alla är snälla mot alla. Varje måndag har de gympa och hon älskar det. Igår hämtade jag henne och hon lekte så fint tillsammans med andra barn på skolgården. Senaste dagarna har hon berättat om olika projekt de håller på med och nya saker de lär sig med glatt humör. Så vill jag se min dotter. Lycklig och trygg ❤️